08-525 051 33 info@pro4pro.se

Att ha rätt är förföriskt. Det känns så skönt! Med vad är det som händer i ett samtal när jag får en den där poängen och överbevisar min ”motståndare” att JAG har rätt? När jag uppfattar att jag har moralen på min sida för att jag lutar mig emot bättre värderingar.

Människor agerar som de gör på grund av sin föreställning om vad som är gott, säger Robert S. Hartman. Han var filosof i mitten av förra seklet var besatt av frågan om ”det goda”. Hans erfarenheter från sin uppväxt och tidiga yrkesbana fick honom att fundera på varför det är så svårt att bygga så väl goda samhällen som goda företag.

Hans slutsats som drev honom att inrikta sin forskning på just detta område var att han såg att det rådde begreppsförvirring kring vad ”det goda” egentligen är. Att även nazisterna som Hartman som ung domare i 30-talets Berlin kom i kontakt med i rättssalen uppriktigt trodde att de agerat och gjort rätt, trots att de anklagades för att utsätta andra människor för grymheter. Hartman var själv av judisk börd, så han försökte inte på något sätt ursäkta nazisternas agerande, men han vill förstå vad det är som får människor att tro att det gör rätt, när det för andra är så uppenbart att de agerar fel.

Hartman menade att ”det goda” i den mänskliga historien alltid varit kopplat till den tidens (och individens) rådande värderingar och trosföreställningar och därmed subjektivt. Hans forskning och den teori han presenterade i sin avhandling ”The Structure of Value”, handlar om hur filosofins tre värdedimensioner matematiskt förhåller sig till varandra. Teorin är komplex så jag tänkte inte gå in mer på den utan på hur kunskapen om den kan användas i praktiken.

När jag ser hur diskussioner både i det privata men fram för allt i hur offentliga ser ut idag vill jag bidra med att påminna om den kunskap som Hartman hoppades skulle bidra till att skapa positiv förändring och i förlängningen goda samhällen.

Sett ur ett värdeteoretiskt perspektiv går då det mesta att lösa när jag förstår vilket eller vilka värden det är min motpart värderar och tycker är viktiga. Alla konflikter är ju egentligen värderingskonflikter.

Vad är det min motpart egentligen vill uppnå, vilket värde är det hen uppfattar har kränkts eller vill skydda?

Så hur gör en då när den jag samtalar eller debatterar med inte förstår att de gör fel, inte tar hänsyn till det som är viktigt för mig eller viktiga samhällsvärden? När jag börjar med att uttrycka att någon har fel, är det inte sannolikt att hen stannar upp och säger: Åh, det hade jag inte tänkt på. Utan när jag beskyller en annan människa för att ha fel, tänka fel, göra fel – så kommer de automatiskt att försvara sig. Jag attackerar och den automatiska responsen är att försvara sig.

Frågan är vill jag ha rätt eller vill jag skapa förändring? Jag menar det som en seriös fråga. Alla vill inte bidra till förändring, för en del är det viktigare att ha rätt. Men till dig som vill vara med och bidra ber jag dig fundera en extra gång när du diskuterar med dina kollegor eller skriver ett inlägg i en tidning någonstans. Vad är det jag vill skall hända? Är det här det bästa sättet att få det tillstånd eller skapar det bara ännu mera osämja.

Debatt klimat i samhället skiljer sig inte så mycket från det man möter i en organisation. Vi är ju människor och fungerar på samma sätt.

För att nå fram så att människor inte hamnar i försvar behöver en först se vad det är som är viktigt för den andre. Vad är det som de försöker slå vakt om/försvara? Vad vill hen egentligen uppnå? Vilket värde är det hen vill skydda? När du ställer frågor och borrar djupare så visar det sig ibland att personen ifråga bara inte tänkt på att det finns andra lösningar eller ett win-win alternativ. Andra gånger har vi båda grävt ned oss i skyttegravskrig kring en för snäv fråga. Om vi då lyckas lyfta frågan ett steg, till dimensionen kring resultat vi vill åstadkomma kan vi oftast se fler lösningar. Där bådas önskningar får plats, där utgångspunkten inte är så svart/vitt. När vi börjar lyssna och inte direkt attackerar eller försvarar visar det sig oftast att vi låst oss vid idealen kring hur vi når en lösning.

När vi tar av oss våra moraliska glasögon och verkligen lyssnar till vad ”den andre” faktiskt tycker är viktigt och varför, uppenbarar sig ny information och därmed hittar vi ofta lösningar på de svåraste problemen. När vi bygger vidare på någons idé istället för att direkt förkasta den så når vi fram och kan bidra till att skapa den förändring vi vill se. Fast det är klart att ha rätt är för egot en rätt skön känsla. Så fråga dig själv nästa gång du går igång på något eller någon som du tycker har fel eller inte fattat. Vad vill du åstadkomma? Vill du ha rätt eller bidra till förändring?

Vill du läsa mer om hur du kan göra så rekommenderar jag Dr. Bob Smiths bok: Nå Fram – Kommunicera med personer i försvarsställning.