Vad värderar vi högst. Som liten fick jag lära mig att ett människoliv är ovärdeligt. Nu i övre medelåldern är jag inte lika säker längre. Är det verkligen så att vi värderar människor högre än våra saker? Jag tänker på alla som ser ut att föredra sin mobilskärm framför att umgås med sina nära och kära. Jag tänker på att det verkar vara viktigare för kommunen att hålla sin budget i stället för att ge de äldre den omsorg de behöver. Att en del av oss verkar värdera våra barns prestationer och resultat högre än deras känslor.
När jag fick mitt första barnbarn blev jag påmind om den oförbehållsamma kärleken. Jag älskar det nyfödda barnet trots att hen inte presterar något mer bajsblöjor och inte följer några som helst regler. Hur kommer det sig?
Är det så att det finns en värdeskala där människor och det mänskliga borde vara högst upp. Att prestationer och resultat kommer näst högst upp. Budget, regler och alla borden kommer längst ner.
Jag uppskattar att få presenter. Gärna små blanka, dyra med minst två knappar. Får jag en upplevelse i stället uppskattar jag den mer än hårda paket. Mest av allt uppskattar jag att få kärlek och omtanke!